Lyckan är när man inte kan beskriva det med ord !

De säger att vänskapen är så stark,,
är den egentligen det ?!
Är de så att har man en barndomsvän så har man alltid den kvar ?!
Från mitt håll så känner ja att de är nog lite sådär på den saken.
Men träffar en människa när man är liten,,
älskar denna människa något ypperligt.
Men man växer upp,,
skaffar sig ny bekantskap & slutar att umgås.
Men mognar till helt enkelt.

Jag har alltid haft ett mycket stort vänskapsområde,,
med en massa olika människor.
Ja dömer aldrig någon hur den ser ut osv som ja vet många gör.
Ja går alltid på människans personlighet.

Hade en mycket bra vän när ja va liten som ja lärde känna i varberg,,
inte bara en men en vi speciellt pratar om nu.
Vi tappade kontakt för hon flyttade upp mot uppsala,
tråkigt tyckte vi båda 2.
Men idag har vi fått våran vänskap tillbaka,
inte lika stark dock men vi har fått upp kontakten igen.

Ja tror man växer ifrån många av de man kanske känner att man ändå vill ha kontakt med,
många flyttar, skaffar sambos & barn.
Några finns kanske kvar där man lärde känna de.
Men många har lämnat.

Ja är evigt glad för de ja har vid min sida,
kan inte bli bättre.
Ja vet om att de ja har närmast alltid är där alltid ställer upp,
lägger en hand på ens huvud när de är tugnt,
pratar med en om sakerna.
De är väl de viktigaste ?!

Ja förlorade en vän för något år sedan,
kan säga än idag att ja tycker de är tråkigt.
Men så är det,
ibland händer de kanske lite dumma saker & man väljer en sak före en annan.
Man tappar den dära "bästa" vänskapen.

---

För 6år sedan förlorade jag min allra bästa vän,
på ett mycket brutalt sett.
Hon blev mördad som 18åring.
Ja accepterar inte de & hatar de som gjorde detta.
de hade varit en annan sak om hon lämnat oss på ett "normalt" sett.
Hon var som min syster, min själsfrände.
Hon var en sån livsnjutare, hon såg aldrig något hinder.
Hon skakade mest på huvudet bara om de kom ett hinder på vägen.
Hon var så överlycklig att hon äntligen hade blivit accepterad,
av många som inte gjorde de innan.
Men hon visste att ja alltid fanns bakom henne i vårt & torrt.

Rektorn stängde av mig från hennes minnesstund i skolan,
jag var inte välkommen dit sa han.
Ja öppnade dörrarna ändå & gick in,
Rektorn stängde då av mig från skolan,
vi gick sista året på gymnasiet.
Han ringde till min pappa & sa att ja inte var välkommen dit & att han fick hålla koll på mig
så att ja inte kom dit.
Ja gick juh självklart dit lite då & då.
Men efter en månad så ville han att ja skulle gå om skolan,
ja blev hysterisk,
frågade runt bland de andra lärarna om de skulle ta bort mina poäng,
men de skulle de inte.
De sa att de inte var mitt fel att han hade stängt av mig & att pga omständigheterna
inte kunde tvinga mig att gå om sista året,
ja hade juh bara en halv termin kvar.
Tidningar & allt möjligt blev involverade i att han hade gjort såhära emot mig.
Men han är fortfarande rektor på den skolan......